Regnuppehållssysselsättning!
Vi bor ju i ett 1800-tals hus, ett stort ett, med två våningar och en källare så det blir ju tre våningar. På den tiden tänkte de väl inte så mycket på hur de byggde, om man tänker i ett fönsterputsningsperspektiv, och det kanske de inte gör nu heller, men i det här huset tycker jag att det är extremt underligt planerat....
Kontoret ligger mellan köket och vardagsrummet, har man alla dörrar öppna kan man springa runt, runt, och det är ju på ena sidan av huset på nederbotten, men på den andra sidan så är det på andra våningen om man räknar med källaren. Är ni med?
Fönstret i kontoret har jag förträngt eller valt att glömma eller vad ni vill, eftersom det är så svårt att putsa det. Fönstren öppnas ju dessutom utåt i detta hus...begriper inte varför det byggs så!
Detta fönster sitter på tre meters höjd sett utifrån, och ovanför en slags uteplats utanför garaget som blev utgrävt någon gång på 40-talet för de ville ha plats för traktorn. På denna uteplats ligger det nu en massa skrot från källaren, eftersom vi håller på att rusta den. Ett evighetsprojekt förresten, och där går det inte att stå för att putsa utsidan av fönstret. Hade ju gått annars med en lååång stång som man sätter först en svamp och sedan skrapan på. På insidan så är det ju som sagt kontor, och där har Maken ett stort, eländigt, begagnat skrivbord med ett sidobord fastmonterat och det sidobordet blir då beläget framför fönstret, och på det står det en skrivare, en räknemaskin, en kontorslampa och lite all möjlig bråte. All möjlig bråta har Maken också lagt på fönsterhyllan...gamla patroner, en gammal router, en avbitartång, en sladd, en burk med gamla mynt...ja, massor!
Så det är först ett halvdagsprojekt att få bort allt, innan jag kan putsa, för eftersom jag inte kan stå på utsidan så måste jag hänga ut från insidan för att kunna putsa utsidan. Är ni med?
För att kunna hänga ut från fönstret så måste jag kliva upp på sidobordet först, sedan vidare upp på fönsterhyllan, sitta på huk och balansera med ena benets knä utpekandes från fönstret så att jag har fönsterkarmen i mitten mellan benen så att säga, för att nå hela utsidan av fönstret, som dessutom är ett gammaldags ett och är avdelat på mitten med en träram..allt för att göra det så lätt som möjligt.
Nu hade jag ju valt att glömma bort det här fönstret länge, men nu gick det bara inte längre. Man såg allt utanför som i en dimma....
Så idag var det alltså dags!
Och jag måste säga att det är tur att jag är vältränad och smidig och normalviktig för det här hade inte gått annars! Men nu är det gjort!
Förstår ni att jag valde att glömma detta fönster?
Och nu regnar det igen....
